enplattfotfluga

Det var ett bra tag sen jag skrev här, men efter det sista upprörda och sorgliga inlägget tappade jag lusten, men nu tror jag att den ska ha kommit tillbaka.
Igår var det julafton, tro det eller ej. I år har jag inte haft någon julstämning överhuvudtaget. Igår hade jag lika gärna kunnat ha på mig en blommig body och dansat runt midsommarstången. Visst, det var ganska kallt ute och vi har snö, alla program på tv:n var där, men de va ändå något som saknades och jag kan inte riktigt sätta fingrarna på vad.. Lite stämning fick jag när jag var och tände ljus på farfars grav, det var mysigt att stå där i mörkret och tystnaden bland alla ljusen och bara tänka, tillbaks på alla julaftnar då han var med bland annat.

Jag fick bra julklappar, en dammsugare, en kamera, en mixer och en gammal hederlig gjutjärnspanna! Men det känns att man blir äldre, ja man ser ju bara på klapparna, men även mängden. När man var liten var det ett berg under den riktiga granen, granen som nu är av plast, men nu bara några stycken. Jag saknar det att man hade flera små paket, och att man fick öppna ett på morgonen. Men nu är man stor och då är det tydligen oacceptabelt! Men lillsyster får fortfarande fler klappar, så den traditionen verkar hålla i sig. Well well, det är ju bara ett år kvar tills nästa jul, och då ska jag fanimej köpa klappar till mig själv, "God jul johanna önskar tomten", - Ååååh, va kan de va? Guuud, en 7:a renat, tack tomten :D
Nä tack å hej leverpastej!

Det är inte klokt hur fort livet kan ändras. För elva timmar sen var jag världens lyckligaste hard working teenager, men inte nu. Kom till Kriberg vid kvart över tio tiden igår kväll, pigg som en lärka och glad i tron om att denna natt skulle bli lika lyckad och rolig som natten innan. Bytte om till min fina grå och neongula overall med gegga upp till knäna och gick med raska steg mot The Porjus office där mina fräscha kumpaner satt och väntade. Ställde min stora klumpiga matväska vid dörren, sa hej med ett stort leende på läpparna och gick till kaffe automaten för att ta den obligatoriska chokladkoppen. Jag hann inte ens gå in på kontoret då Bohdan, platschefen, kom ut till mig och sa med ett icke dystert tonläge på rösten att han ville byta några ord med mig, och i handen höll han några papper. Först tänkte jag att det var något försäkringspapper eller tillbudsrapporten från förra veckan, men så kom jag på att det var sista dagen på min provanställning. Jippi, jag är fast anställd och måste sätta min kråka på ett anställningsbevis! Den sprudlande tanken och känslan försvann fort när han sa: Jag måste säga upp dig!
Ingen kan ana hur hemskt det var att sitta där framför honom, klumpen i magen och alla tankarna i huvudet som snurrade runt och det värsta av allt tårarna jag kände trycka bakom mina ögon och som ville ut. Men jag grät inte framför honom, men sen i lastbilen när jag var själv grät jag hela skiftet. Visst, jag är byggd som en man, tänker lite som en kille och kanske pratar som en karl, men jag är en kvinna. En väldigt blödig sådan som har lätt för att börja gråta.
Min värld rasade samman. Jag satt där tyst och sa bara mm och ja, och jag vet inte ens vad jag mmm:ade åt. På 90 talet var det inne att vara arg, uppkäftig och ironisk. Nu är det ute, Nu ska man vara känslosam och fin istället. Jag önskar att jag hade varit Janice Dickinsson igår.
Det här jobbet, gruvan, har varit mitt liv i ett år och tre månader. Jag älskar mitt jobb och 99,5 procent av alla dom snuttepluttar som jobbar där. Hur ska jag klara mig utan alla mina gubbar?! Det har inte gått en dag utan att jag har haft roligt och skrattat, till och med dagarna när allting var åt helvete lyckades det hända något kul. Särskilt tiden med Jonas, den är oförglömlig!

Vi satt där i ca 10 minuter och han pratade om att han inte ville göra det, att han hade tjatat på cheferna uppe i porjus om att hitta en lösning. Men tydligen fanns det inget han kunde göra. Bohdan gillar mig, det vet jag. Eller snarare älskar mig. Jag var hans favorit, vad hände? Vi var typ buddies, jag var hans "högra hand". Om en gubbe visar en snubbe att han är hans högra hand är det ett tecken på vänskap och ett steg in i en ny branch. Men om en tjej är det så betyder det visst inget mer än ett steg in i världens äldsta yrke. Se även: hora! Är jag bohdan's bitch?
Allt detta är i allafall den där idioten P-O's fel, diesel tjuven från Björkdahl som blev förflyttad till Kriberg under kaxperioden, för att ingen ville ha han där. Ingen vill ha han här heller! Jag hatar honom! Man kan se i hans ögon hur jävla dum han är och han har världens fulaste skratt som han använder vid helt fel tillfällen! Men i och med att han varit anställd längre än jag så blir han kvar, trots att hans stora stöld och allas hat. När jag berättade det för mina tre nattskifts polers blev dom angry. Dom har typ sett lika knäckta ut som jag inatt bortsett från dom vattniga ögonen, om det är för att jag ska sluta eller för att dom inte vill ha han på natten vet jag inte. Det kanske var av båda anledningarna.. Ola nr1 sa att han skulle prata med Bohdan, då blev jag lite glad. Ola nr2 var lätt röd i ansiktet hela natten och pratade hela tiden med lite höjd röst. Kvällens samtalsämne var skit om allt! Ja just, för att inte glömma så sa dom upp mig en dag innan den fasta anställningen, en dag fattas för att jag ska kunna stämpla. Allt för att dom skulle kunna avpolitera mig med 2 veckors uppsägningstid. Dom sparar en liten slant, en bagatell summa för ett så stort företag. Mitt liv är förstört. Porjus Entreprenad AB, norrbottningar - ett väldigt fascinerande folkslag med mycket pengar och lite hjärna! Får se om Ola och alla dom andra lyckas fixa nånting. Om inte annat får jag vara bil och bostadslös med noll inkomst tills i mars då Bennys tar över verksamheten. Oj, sa ja att Bennys ska ta över verksamheten? Jag fick ju inte berätta det för nån.. Nu ska ja fortsätta gråta och sen planera min förförelse av Benny och/eller min bistra framtid.



Kartong uthyres??

Det sägs att det är viktigt att göra ett bra första intryck, men jag tycker att det är viktigare att göra ett intryck överhuvudtaget. Ja så här har ni mig, jag heter Johanna och dom tre viktigaste sakerna i mitt liv är mat och mina två bröst! Om man som jag siktar på världsherravälde stannar man inte vid att prata med sig själv, nu har jag startat en blogg också. Men inte vilken blogg som helst. Jag hade kunnat skriva en bok, poesi eller ett lexikon, men icket. Det kanske inte låter som mycket, men försök själv att bara säga smarta saker och ge upp efter 7 minuter! Well well, här ska jag berätta om vad jag gör, vad jag inte gör, min odör å en massa annat svammel.

Adios amigos ;P