enplattfotfluga

Förra söndagen spenderade jag hos farmor. Blev bortskämd och åt massa go fika, stickade och spelade bingolotto. Jag vann 200 kr på första bingon och var gladare än gladast för jag vinner aldrig något, och det har inte gått särskilt bra för mig på sista tiden. Mitt i tvåans bingo ringer det på min mobil och jag svarar - Hallå?!
Det skulle jag inte gjort, för i andra änden hörs en arg mans röst som säger: Man ska inte säga hallå när man svarar i telefon, man ska säga sitt namn. Du ska säga Johanna när jag ringer, fattar du? Men det är klart, du är som alla andra ungdomar *skratt*. Jag satt som ett frågetecken och frågade sen vem det var. - Jo föresten det är Benny. Jag har tänkt anställa dig. Det blir 6 månaders provanställning först, så sköt dig som du gjort. Jag vet inte vilket skift än. Hej då.

Jag hoppade omkring, skrek och jublade. Jag fick mitt önskade älskade jobb i gruvan. Från och med den 1:a mars står det Bennys på ryggen och jag rattar en sprillans ny lastbil av märket volvo, alternativt Scania. TJOHOOO!! Känns fortfarande lite overkligt med tanke på att andra fick fara för att jag skulle börja, men ingen är gladare än jag! Det börjar flyta igen..

Jag har haft ännu en blogg torka period men nu har jag tänkt komma gång igen. I lördags fick jag veta att jag hatte ytterligare en läsare som älskar min blogg, och då blir det ju roligare att skriva om sin meningslösa vardag. Vad är jag uppe i nu, 5 läsare?!
Jag har jäkligt mycket att berätta men jag får börja smått med dom största grejerna, och sen försöka komma ihåg dom jag glömt.

Well jag börjar med att berätta om att jag för två veckor sen fick jobba en vecka i Björkdalsgruvan utanför Skellefteå. Jag trodde det skulle bli roligt och mer av en upplevelse, men det visade sig snabbt vara tvärtom. 
Var ett skitjobb på ett skitställe, men jätte bra folk att arbeta med. Porjus Entreprenad AB hyrde in mig i ett rum i Boliden för jag var tvungen bo där, med tanke på den 15 enkla mil att pendla. Dom första dagarna kände jag mig som en vilsen liten skolflicka som vid 8 års ålder blev skickad på skolresa till Voullerim i tre dagar med övernnattning utan mama and papa. Väggarna var grå utan tavlor, det fanns tre sängar, ett skrivbord och en röd matta. Ingen tv, ingen stereo, ingen dator, ingenting! Fick ingen sömn första natten för jag kan inte sova utan nattlampa och taklampa var den enda belysningen som existerade, och den hade samma styrka som 17 lysrör. Andra natten gick bra men jag längtade hem jättemycket. Stal radion från det gemensamma äckliga köket där endast kasettbandsfunktionen fungerade och på det bandet som satt i fanns det en låt med euskefeurat där dom sjöng "det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i allafall..". Tredje kvällen upptäcker jag silverfiskar på toan, och får panik. Är det nåt jag inte klarar av är det skorv och insekter!!! Ringer hem och försöker få lite sympati, men dom säger bara att jag är en fjant med överbett. Jag gick inte in på den toaletten nå mer. På Anexet som boendet kallades bodde det en snäll turk som hette Mohammed, han pratade med mig på engelska och bangladeshiska och bjöd mig på kakor men den mesta tiden spenderade han på sitt rum där han drack vin. Han jobbade på bolidens laboratorium och var ca 140 cm lång. Världens snutteplutt gubbar som hette Herkules, Krister och Stellan bodde också där. Herkules och Stellan blev mina bästisar dom sista dagarna. Stellan hade dessutom varit min gamla busschaufför, bodde i vindelgransele och båda dom två jobbade i i Björkdals gruvan. Jag vaktade köket för att få vara med dom, men dom var inte där så mycket. Så jag fick häcka på rummet med silverfiskarna, min ångest och en jävla massa wienerbröd. Jag var rädd att jag skulle måste jobba där forever!
På jobbet var det kort och intensiv skit körning i en trång gruva där allt var bajs och konstigt. Trots att den inte alls är stor hittade man ingenstans och alla rummen hade 12 olika namn. Lastaren kallade jag för tyrann Kenneth i smyg för han var sur och jag har aldrig varit med om en sån arbets elak människa. Matrasten var mellan 10.00 och 11.00, halv elva sa han att vi skulle ta en sväng till, och 5 minuter i elva ville han ner igen. Efter ett par dagar blev han trevligare för det visade sig att vi hade en hel del gemensamma vänner men han var ändå en korv! Lastbilarna höll knappt ihop och min andra kollega var ful och trög! Min egna volvo gick dåligt och tiden gick sakta. Som tur var hade jag Leif Renlund jag kunde fika och gråta ut hos. På söndag kväll kunde jag äntligen åka hem till mitt kära Adak där mat som jag ringt och önskat av mamma stod framdukat. Min lägenhet, min farmor, min mamma och pappa, min Saab och mitt silverfisk fria badrum väntade. Jag var tillbaka!! Det var den värsta veckan i hela mitt liv, trots att den hade sina små ljusa stunder och söta gubbar. Men never ever again. Fy fåån!

Alla frågar mig om en massa olika saker, som om jag skulle svar på allt. Man kan kanske tro det, men det finns faktiskt saker som inte ens jag vet! Många frågar mig hur mycket jag väger. Idag har jag vägt mig! Första gången på fem år. Så för att ni ska slippa sitta där och undra kan jag nu avslöja att jag väger 53 kilo.
Ska jag vara ärlig så trodde jag det var lite mer, men mamma förklarar saken med att mitt skelett väger lite eller något.

No no no no no no no no no no no no there's no limit... On the våg!

Blondinbella kallar det "vardagslyx".
Jag kallar det "ORKA-gå-ner-till-äffaren".
Bött jo gåtta häv it.

Ringde en kompis..

Jag: Ååh vilken jobbig dag jag har haft. Har varit vaken från klockan 04.00 imorse, jobbat från klockan 06.00 till 17.00. Var tvungen att dras med världens jobbigaste snubbe, och min lastbil hade ingen backspegel på höger sida, och det går typ inte köra då. Fick punktering också. Sen var jag tvungen att stressa hem för att hinna handla mat. Gjorde middag och skottade snö. Sen ringer pappsen och jag måste hjälpa honom med traktorn. Plus att jag blivit förkyld och har ont i nacken. Ja och sen fick jag höra att jobbet jag sökte på och trodde jag skulle få blivit tillsatt av en annan. Du har det bra du..
Vän: Skojar du? Jag har haft världens jobbigaste dag.
Jag: Jasså?
Vän: Ja! Först var jag och fick massage, sen köpte jag nya skor, sen hämtade jag ut massa paket på posten, och nu har jag precis kommit hem från bandyträningen. Jag är helt färdig!
Jag: Var det där ett skämt?
Vän: Vad?
Jag: Dra åt helvete... Hör du det?! DRA ÅT HELVETE!

Igår kom Susanne till mig för att se en film, dricka folköl och äta kladdkaka. Vi skulle se Aristo Cats men en viss fröken, jag säger inga namn men det var Susanne, glömde filmen. Istället blev det en av dom bästa filmerna som någonsing gjorts, nämligen Micke och Molle. Det var min favoritfilm när jag var liten är det typ nu också. Delad första plats med Rasmus på luffen. Den har allt, skratt och tårar. Hellbaarnis va man skråål då hon lämmen bort 'n Micke! Den som inte sett Micke och Molle kan inte vara lycklig, man har varit död tills man sett den.

Rävungen Micke möter hundvalpen Molle och de blir bästisar. För evigt?
Vad händer med vänskapen när oskyldiga kurragömmalekar övergår till livets allvar?
 Kommer de att vara kompisar även sedan Molle fått lära sig om hur man jagar - även rävar? Kommer vänskapen till Micke att bestå, med den garvade jakthunden Tjifens visdomsord klingande i öronen: "Spåra är inte allt, tänk elakt"! Följ det gripande, spännande och samtidigt humoristiska äventyret i Walt Disneys Micke och Molle.
En av de stora Disney klassikerna!

Vi diskuterade och kom fram till att Molle är ganska snygg när han kommer hem efter jakten, då han vuxit till sig lite. Om han var en människa och inte en beagle skulle han vara en stört skööön kille.
Ungefär som Jon Sindenius i idol, fast mer manlig..



Tänk dig han med lite smör på ;)

Idag är det lördag, vilket innebär middag hemma hos mamma och lyckan att få äta något annat än makaroner för en gångs skull. Märkligt nog har jag bara det hemma. Jag skulle egentligen skriva: "Märkligt nog är det det enda jag har hemma". Jag blir galen på dessa meningar med två "det".

Idag hittade jag en pöl i vardagsrummet som jag tror var hundkiss, men jag låtsas att det var läsk för det känns bättre att ha torkat bort det då..

Min mamma och pappa skulle ha kommit till mig och fikat ikväll, men så blev det inte. Dom som jämt tjatar om att jag aldrig bjuder på fika men alltid är där och fikar. Är inte det ganska självklart, det är ju mer naturligt att föräldrarna ger mat och fika till deras barn än tvärtom?! Well, dom dissade mig. Istället bjöd jag hit syrran och Elvira. Vi åt glass och fruktsallad från igår,  skrattade åt massa knäppa saker på en hemsida med felskickade sms och sen såg jag och Elvira en dokumentär om en man utan armar och ben.
Klockan 23.00 körde vi sopor och sen for vi till mors fars. Jag skulle tvärt dit och hämta deras smörgåsjärn, men kunde jag det? Nej, för det hade gått upp i rök. Det tog ett jäkla tag, jag letade som en galning, pappa hjälpte till och vi kollade alla skåp, till och med lillstugan, men iiinget smörgåsjärn. Dock hittade jag ett sängbord och en film som jag beslagtog. Jag blev irriterad, arg och ledsen för jag ville verkligen ha mina varma mackor. Mamma sa att det hade varit trasigt sen flera år tillbaks, och att jag hade ett eget vitt smörgåsjärn. Nej det har jag inte, och jag var bombsäker på att jag hade ätit varma mackor hos dom i somras!!!
När Elvira sen for och jag kom hem tittade jag i mina köksskåp bara för att vara ännu mer säker på att jag hade rätt, och vad hittar jag.... Ett vitt smörgåsjärn! Det var hemskt, jag hade haft fel! Jag tänker inte berätta det för mamma och pappa. Jag gjorde mackorna och satte igång filmen "hajar som hajar".


Ser ni den stora högen med sallad? Ja, det är sant.. JAG LA DIT GRÖNSAKERNA OCH JAG ÅT DOM!

Klev upp imorse, säger inte vad jag åt till frukost, slöade som en säl, tok körde till Slagnäs och hämtade brudarna + ingen hund, körde till Malå och handlade, Gun ringer, hälsade på Emmas syster och blev jävligt avundsjuk på hennes lägenhet, pratade med Bohdan på telefon i Emmas systers lägenhet som jag är avundsjuk på, kom hem och började med maten..
När maten nästan var klar kom jag på att jag hade glömt köpa en sak, körde på affärn, köpte saken och körde hem. Kom på att jag glömt en annan sak, körde tillbaks och sen hem igen. Möts av en öppen dörr, två flickor som skrattar och en massa rök som väller ut genom dörren. Brandlarmet skriker.
- Det droppade smör på folien..
Jamen just.. Vädrar a la öppen dörr och köksfönster, 20 minusgrader ute. En blomma dör..

Mums mums mums, schwiimen schwiimen schwiimen. Det blev då mat. Fläskfilé, klyftpotatis (med skal, wtf?), tzatziki, flödesost eller va klån det hette, gott bröd och en sallad. En sallad som jag mest bara tittade på, pågrund av alla grönsaker. Jag smakade faktiskt några salladsblad som var lila, blundade och tuggade jätte snabbt med massa annan mat i munnen, och voila - jag lever!
Efterrätten blev fruktsallad, glass och maränger. Till allt detta, en massa vin.. Ja jag vet, en torsdag..
Elin kom förbi med sin lilla hundvalp lagomt till efterrätten så hon fick äta gotte gott hon också, dock inte mycket för hon tror hon är cool och bantar - inte coolt! Hunden hette typ Tikka och var en tjej. På tre sekunder hade jag ändrat namnet till Tika, uttalas tiiika för så säger man där jag bor om hunden har en kvinnlig touch. Nåja, jag blev kär i hunden och hunden blev kär i mig, jag tror vi har något på G!
Sen spelade vi spel. Susanne kom hit. Det första hette quobe, helt värdelöst. Sen roligt i pannan, gick ann och var roligt ett tag , men blev lite drygt när det var så svårt. Var dock roligt att alla såg ut som sportiga pochahontasar. En pochahontas, flera pochahontasar. Sist men inte minst sms roulette, det var roligt men farligt och varade i en kvart.

Lite lulliga av vinet la vi oss och såg a walk to remember. Emma somnade direkt efter filmen, mia var vaken en kvart till, och här ligger jag och skriver klockan 02.47. Kan inte somna! Det var en rolig kväll med en massa skratt. Oj. Adjö.



En sportig pocahontas :D

Hur lågt kan man egentligen sjunka? Jag var så less att lyssna på all bra musik jag har på datorn och alla bra låtar som jag inte har på datorn, så jag in på youtube för att se om jag kunde hitta lite musik att fylla öronen med.. Efter att ha lyssnat på roliga visor, nån hemsk modern pop låt och en och annan power ballad skrev jag...... EDDIE MEDUZA!!! Usch, vad händer med mig egentligen, är jag ett slusk nu?! Dra skinnet frammåt, runkiball och mera brännvin?! Jag kommer att få leva med skammen resten av mitt liv, man gör bara inte så, man youtube:ar bara inte Eddie Meduza!



Nej nej och åter nej!!!

Ingen träningsvärk än, vad ska det här betyda?! Fåån sä skönt hä va å gå, trots alla komplikationer.. Ville gå en särskild sträcka, blev inte Björkland runt, utan Bastunäs - Lönås and back. Skulle vända innersti bastunäs vägen och där blev jag fast. Det såg inte ut att vara så mycket snö, och det ska inte vara några problem med en volvo, men det var det. Fick gå till Patrik och Angela och be om hjälp, fick hjälp och stack iväg. Kallt som tusan var det, eller det kändes som det fast det var bara 12 grader och jag hade klätt mig ordentligt. Måste vara fartvinden som gjorde det..

Nu har jag bestämt mig för att gå en mil minst två gånger i veckan. Till att börja med i allafall. Jag måste börja motionera mer. Ibland får jag ett il då jag går som en galning, men när det ilet sen tar slut går jag ingenting på veckor. This one time at bandcamp.. Nämen i gymnasietvåan hade jag en period då jag gick dygnet runt. Jag gick till skolan, gick hem efter skolan och åt. Efter att jag ätit gick jag Lestadius rundan och varenda liten gata på bostads områdena. Fixade till och med stegräknare och när man såg hur många steg man tagit under en dag ville man bara att det skulle vara mer steg nästa dag. Plus att jag åt lite nyttigt, vilket resulterade i att jag gick ner typ 6 kg på tre fyra veckor. Sen slutade jag gå, totally, och på en kvart hade jag gått upp tio kg!
Det går fort att jag får en idé, och tyvärr lika fort att jag skiter i den. Satsar inte på beachen 2010, men kanske på en kofta från Ellos. Nu jäklar..

Ikväll har jag jag jobbat eftermiddag och det var så otroligt skönt och roligt att vara tillbaks i gruvan efter drygt två veckors uppehåll. Jag saknar mitt jobb så oerhört mycket och blir tokig av att bara vara hemma utan något att göra. Jag har redan städat tusen gånger och båda bilarna går!
Mina gubbar, det är nog dom jag saknar mest. Vad som helst kan hända. Det är kul att bara titta på dom. Att få höra deras diskussioner och utlägg är bland det roligaste jag vet. Humorn i Kribergs gruvan är något utöver det vanliga, and I like it :D
Vissa förstår den nog inte, och vissa klarar kanske inte av den. Typ som när Jörgen kom fram till mig på borgen för några helger sen och var helt förstörd för att en bög hade raggat på honom. Gruvgubbe Rune som jag då stod och pratade med at the moment flinade och tog sen ett stadigt grepp om Jörgens paket, well you know what i mean. Jörgen höjde näven, jag och Rune skrattade!
Idag knuffade Bosse till mig när jag satt och åt på matrasten och jag frågade "Men va fan Bobbo, stöter du på mig?". Som svar fick jag: Flytt på stor arslet! De va kul :P Sen fortsatte att alla med kommentarer som att Bosse hade varit i min röv m.m. Och när skiftet slutade och jag + nitton gubbs skulle klämma ihop oss i skippen, jag i mitten förståss bredvid kära snutte plutt Yngve, tog det ca 10 sekunder innan kommentarerna började, dom erbjöd varandra gummi och bad varandra hålla fingrarna i styr. Ååh va man få skratta! Om jag pratar med dom själv är dom blyga som små skolpojkar, inte alla men dom flesta, men jäklar då dom är ett gäng då blir det crazy!
Nä det här var ett efterlängtat skift och jag behövde det.. Nu dröjer det "bara" en vecka till innan jag får va med dom igen, och jag längtar.

P.s. Jag måste bara få tillägga att skippen är en gammal rostig kub som ska kallas hiss och som i en hög hastighet färdas ca 800 m i ett schakt, och som man egentligen bara får vara fjorton personer i. Fjorton personer á 75 kg. Det finns herrar med mage, stor mage... Yngve har inte stor mage :( Jag gillar mage ♥